Idag har vi mottagit ett e-postmeddelande från Rasmus Olheden. Rasmus, som tyvärr inte var i ishallen i fredags när vi hyllade honom, vill tacka oss och alla andra Oskarshamnsfans i ett tackbrev. Brevet kan ni läsa här nedan.

TACK!

När jag på lördagsmorgonen slog upp tidningen och fick se en bild på Blue Front Support med en stor banderoll med mitt namn på var jag tvungen att gnugga bort ögongruset både en och två gånger extra. När jag gjort detta och insett att jag inte drömde så ersattes detta grus av en kraftigt höjd puls och en liten liten tår som kämpade för att ta över den nu lediga platsen i ögonvrån. Som den machoman jag är reagerade jag på detta genom att tränga undan tårarna, slå igen tidningen och gå ut i köket för att brygga mitt morgonkaffe – starkare ån någonsin.

Min spontana tanke var att jag skulle vara glad över denna hyllning men samtidigt inte tänka så mycket mer på det. Att vara glad blev inget problem. Däremot var det betydligt svårare att inte tänka på det.  Helt plötsligt uppstod en massa tankar och minnen som jag varken ville eller kunde slå bort.

Jag har under den här processen, som det är att sluta med hockeyn, insett att det finns vissa saker som jag troligen alltid kommer sakna. En av dessa saker är känslan som infinner sig efter en seger. När jag nu stod i köket och grimaserande drack mitt kaffe, kom jag att tänka på en specifik del av denna vinnarkänsla som jag av någon anledning inte tänkt så mycket på tidigare. Det var känslan av att få göra vågen framför en segerrusig klack. En klack där vissa (sexigt eller ej J)i eufori slitit av sig tröjorna och hoppar i takt till trummor och handklapp. Efter detta spann tankarna vidare ytterligare ett steg, och jag började tänka på alla de gånger (tack och lov) som jag fått uppleva detta i Nybro ishall. Där klacken blir dubbelt så stor, praktiskt taget står inne på isen och i just det ögonblicket känns lyckan efter en seger som vilket SM-guld som helst. Det är sådana minnen som jag kommer bära med mig under hela mitt liv, och som gör att jag ALDRIG kommer ångra den tid eller det jag offrat för att få spela hockey på den här nivån.

Jag inser nu att er hyllning till mig är ett av de stoltare ögonblicken jag upplevt i min karriär (även om den i detta fall inträffar efter min karriärs slut). Jag tycker också att NI ska känna er förbannat stolta för att NI är en så stor bidragande orsak till att jag, och fler med mig, får ha sådana här fantastiska minnen.

TACK FÖR ALLT
/Rasmus Olheden